Möt några av våra volontärer och ta del av hur de tänker kring volontärskapet
Marcus, volontär i Hagsätra
Hur hittade du till Berättarministeriet och vad fick dig att vilja bli volontär just här?
Jag tror att det började med att jag läste en artikel av Dilsa Demirbag-Sten någon gång 2015–2016. Lite senare följde det med ett fint häfte från Berättarministeriet i DN där man kunde läsa om vad ministeriet gjorde och varför. Då tänkte jag att det där borde jag engagera mig i. Och så gjorde jag ingenting.
Men ännu lite senare bytte jag arbetsplats och då fick jag en kollega som redan var volontär, och så anmälde jag mig som volontär i Hagsätra. Min kollega talade också varmt om skrivarverkstan i Södertälje, så jag åkte dit, och där var det verkligen roligt.
När jag var yngre hände det att jag vikarierade på skolor, och det var väldigt roligt att förklara saker för eleverna. Lite likt, med försöken att vrida och vända på problem och se vad man kan upptäcka och lista ut.
Så utöver Berättarministeriets broschyr var det erfarenheten från undervisning som motiverade mig att söka till Berättarministeriet.
Vad ser du att du själv gör för nytta för barnen och för skolan?
Som volontär på Berättarministeriet och en del av berättelsen kring förlaget tror jag att vi kan stödja barnen i att upptäcka nya sidor av sig själva, i skrivandet och ritandet och skapandet av det gemensamma synopsis som klassen arbetar fram. Förlaget erbjuder ett rum där barn får vrida och vända på det faktum att en godisgroda och ett svart hål är bästisar och att de två är helt överens om att det bästa är att bygga den största sockervaddsbollen någonsin och alla andra berättelser de hittar på.
Det är spännande problem med möjligheter och konsekvenser, och jag tror att barnen inspireras och funderar vidare långt efter de har gått hem: ”Tänk om det var så här …”
Vad ger det dig att vara volontär på Berättarministeriet?
Vad har du för tips till någon som skulle vilja bli volontär?
Lotten, volontär i Göteborg
Hur hittade du till Berättarministeriet och vad fick dig att vilja bli volontär just här?
Jag fick informationsmaterial med Göteborgsposten för flera år sedan och tog kontakt, så det var så jag började hos er. Jag har ju tidigare arbetat inom förskola och skola och ser att vi behöver stötta skolan på många sätt, så det var lite självklart att svara på er folder.
Vad ser du att du själv gör för nytta för barnen och för skolan?
Jag tror att nyttan jag gör är att verkligen se barnen och hitta ingången till varje barn. Det är inga stora saker vi gör men det lilla, att verkligen se och vara lyhörd för varje enskilt barn tror jag ändå gör något, stärker det enskilda barnets eget självförtroende/självkänsla, något som kanske kan fortsätta i skolan sedan.
Vad ger det dig att vara volontär på Berättarministeriet?
Jag tycker att jag får enormt mycket av barnen. Det viktiga är inte att barnet ser eller kommer ihåg just mig men då jag ser att mitt bemötande gör något med barnet blir jag lycklig. Det händer att man får något litet ord från ett barn som visar att det tagit emot något från oss volontärer. Att jag är en del av samhället och behövs känns också viktigt nu då man är pensionär!
Vad har du för tips till någon som skulle vilja bli volontär?
Det är givande att möta barn, jag tror att man håller sig ung lite längre! Det handlar bara om att vara vuxen och våga möta barnen. Barn är ju fantastiska att möta. De är öppna för alla – det är vi vuxna som sätter hinder i vägen genom att tro att det är svårt möta barnen (jag hör från kompisar att de kan känna sig osäkra i mötet med barn). Barn gör en glad helt enkelt!
Lukas, volontär i Husby
Hur hittade du till Berättarministeriet och vad fick dig att vilja bli volontär just här?
Jag hittade Berättarministeriet genom en artikel som Akademibokhandeln (partner till Berättarministeriet) publicerade. Litteratur och skrivande är min stora passion i livet och jag var redan intresserad av volontärarbete sedan tidigare, så det verkade perfekt. Jag kontaktade Berättarministeriet via deras hemsida, gick en av deras digitala volontärutbildningar och sedan var jag i gång.
Vad ser du att du själv gör för nytta för barnen och för skolan?
Den utan jämförelse största insatsen man gör för barnen som volontär på Berättarministeriet är att erbjuda dem en möjlighet att uttrycka sig fritt och kravlöst och att dessutom se och uppskatta dem utifrån de val som de själva gör, i stället för att uppskatta dem när de fogar sig efter de ramar som nödvändigtvis måste påtvingas dem i mer resultatinriktade sammanhang.
Det kan vara bra för lärarna att se att det finns människor som är villiga att ge av sin tid för att hjälpa dem och deras elever: det skapar indirekt en större sammanhållning i samhället och jag har definitivt upplevt tacksamhet från lärare.
Vad ger det dig att vara volontär på Berättarministeriet?
Ibland ger det mig glädje och energi, ibland ger det mig en känsla av sammanhang och mening, men ganska ofta är det bara ett åtagande som jag inte gett mig in på för att det ska mig något utan för att det känns viktigt och värt för barnens skull.
Vad har du för tips till någon som skulle vilja bli volontär?
Om du funderar på det, så sätt i gång. Det är väldigt enkelt och ganska kravlöst: att registrera dig som volontär innebär inte att du måste gå utbildningen som sedan leder dig till aktivt volontärarbete. Det är helt enkelt förutsättningslöst, och det är även ett tips, att gå in med en förutsättningslös inställning.
Jag själv som brinner för litteratur vill till exempel gärna att skrivandet och läsandet ska få ta mer plats och som vuxen blir man lätt resultatinriktad, men sanningen är att arbetet på Berättarministeriet i slutändan handlar om att visa barnen att vi vuxna bryr oss om dem, och med det i åtanke måste man koppla bort många av sina egna förväntningar och vara beredd att bemöta barnen som de är och ta saker som de kommer.