Fantasiexperter på Stockholms universitet

Forskarna på Stockholms universitet (SU) har under en hel vecka fått besök av fantasiexperter från Kista grundskola och Tallbohovskolan i Järfälla. Klasserna går Redaktör Schwartz forskningsresa (RSF), ett av Berättarministeriets skolprogram. Redaktör Schwartz vet att det krävs fantasi i naturvetenskaplig forskning och sätter eleverna, de mest fantasifulla personer hen känner till, i kontakt med universitetet. Forskarna på SU står redo med preppat laboratorium när barnen anländer.

Perihan Bakac är lärare i klass 4 C på Kista grundskola. Hon berättar att programmet varit väldigt roligt att arbeta med i klassrummet, särskilt att få experimentera och testa hypoteser. Universitet och forskning är nya världar för barnen och dagens besök är efterlängtat. Klassen har många frågor att ställa till forskarna och är mycket nyfikna på hur det ser ut på universitetet och vad man gör som forskare.

Tror du att besöket har någon betydelse för elevernas studiemotivation och vad de vill bli framöver?
Ja, det tror jag. När vi diskuterat i klassen var många händer i luften ”jag vill bli forskare” ”jag kan jobba med det och kolla hur mycket som förstör naturen”. Och några tyckte att det var lite läskigt att jobba med forskning, att man måste våga röra djur eller andra konstiga saker.

Vad händer när ni kommer tillbaka till klassrummet, hur kommer ni att fortsätta?
Klassen kommer att ställa många intressanta frågor och göra en sammanfattning av besöket med sina egna slutsatser. Att vara med på riktigt och se och testa själv ger mycket, det sätter djupare avtryck än något man läser i en bok. Att forskarna har olika bakgrund, kommer från olika länder är också intressant för barnen, de har funderat på om man kan åka och arbeta i andra länder som forskare.

Vad var det då som fick Redaktör Schwartz forskningsresa att flytta in på Stockholms universitet? Nyckeln heter Eva Hedlund, professor i neurokemi. Eva arbetade tidigare på Karolinska Institutet (KI) där RSF funnits i fem år och tog med sig samarbetet med Berättarministeriet till sin nya arbetsplats.

Varför tycker du att det här programmet är viktigt?
Grundidén jag och András (András Simon, professor på KI) hade från början var att sänka trösklarna till den akademiska världen. Att visa att det är en plats för alla och att vi behöver barnen. Det tycker jag är jätteviktigt. Vi vill utjämna skillnader i barns utbildning.

Upplever du att barn har mer fantasi än vuxna?
Jag tror att forskare är väldigt fantasifulla på många sätt. Man försöker hålla kvar det där nyfikna, och man behöver fantasin. Men barn är födda till forskare, de är nyfikna och de undersöker. En del människor tappar det på vägen, men forskare behöver hålla kvar nyfikenheten och fantasin.

Dan Sjöstrand, forskare på SU:
Exakt, det gäller att behålla det där. Det är lätt att det försvinner när man känner att allt inte är nytt längre. Det blir svårare att hitta nya infallsvinklar och därför är det viktigt att träffa människor som håller på med helt andra grejer. Jag blev förvånad idag att barnen så snabbt förstod saker som var ganska komplicerade och redan visste så mycket. Det tycker jag var fascinerande.

Estelle Proux-Wera, bioinformatiker på SU:
Igår frågade ett barn varför vi drömmer och hur det fungerar. Och det slog mig att ja, vi vet saker men vi behöver träna på att förklara dem på ett begripligt sätt. Vi är vana vid att tala med andra forskare, och här får vi träna på att förmedla det på ett annat sätt när vi talar med barnen.

Anna-Lena Ström, docent och studierektor på SU:
Jag tror att barn har mer fantasi än vuxna, eller så kanske vi inte har så mycket tid för fantasi? De dagar man bara får sitta och fundera är ganska få. Man skulle vilja ha mer tid för det. Det var så härligt att känna barnens energi idag. Jag önskar den gick att tappa upp på flaska och dricka på morgonen.

Milka Doktorova, biträdande lektor på SU:
Vad fick dig att engagera dig i Redaktör Schwartz forskningsresa?
Jag tycker om att arbeta med barn. Och jag älskar fantasi! Så det jag fastnade för i det här programmet är helheten, hur det är utformat. Sättet det betonar kreativitet och att barnen kommer hit för att vara fantasifulla och bidra med kreativa idéer. Jag tycker mycket om problemlösning, att betrakta ett problem från olika perspektiv. Och det är just det som barnen bidrar med, alla har olika bakgrund och olika sätt att tänka och se världen. Det är fantastiskt när vi alla möts för att utforska ett problem från våra olika håll.

En utmaning vi har, som det här programmet adresserar, är att forskning kan verka väldigt svårt. Och det kan hindra lovande studenter från att bli forskare. Men vi startade alla från samma punkt, och vi lär oss alla varje dag. Det som krävs är kreativitet och genom det här programmet kan vi uppmuntra och motivera till att lösa spännande uppgifter. Som vi gjorde idag, när barnen lyckades utvinna DNA ur bananer och bygga fantasimolekyler.

Eva, du har gjort det här i sex år nu. Kan du se någon förändring under den här tiden?
Det som är tydligt är att frågorna vi får varierar beroende på vad som händer i världen. När vi startade programmet var det många frågor om cancer eller sjukdomar relaterat till åldrande. Under pandemi blev det i stället mycket fokus på virus. Och idag kom många frågor om Ancient (uråldrigt) DNA, att man kan få djur att återuppstå genom att klippa och klistra olika delar av molekyler. Jag tycker att frågorna reflekterar väldigt väl vad barnen exponeras för och vad som händer i världen.

Läraren spelar en otroligt stor roll. Vi ser det hos barnen, att de har engagerade lärare. Det märks på deras frågor, det finns ett stort intresse, och kunskap. Barn har kommit och sagt ”jag vill jobba i ditt labb varje helg, får jag komma hit?”. De vill inte gå hem, de vill vara kvar här och det är otroligt fint. Jag har tänkt mycket på det, att jag skulle vilja knyta ihop det så att man fortsätter fånga upp dem. Vi behöver dem – de är en sån fantastisk resurs som vi inte får tappa bort.

Peter Brzezinski, professor i biokemi:
Vad ser du att det här samarbetet bidrar till?
Det är bra på många sätt. Barnen får komma hit och uppleva den här miljön. Forskare, det var ju något man såg på TV, men det är viktigt att se att vi är vanliga människor som arbetar på en plats där vi är nyfikna och försöker ta reda på hur världen fungerar. Sen hoppas jag förstås att vi sår några frön som blommar ut när de är äldre. Att de blir intresserade av att läsa vidare och kanske komma hit en dag.

Att forskarna på SU har engagerat sig i programmet med stor glädje och nyfikenhet är tydligt.  Förutom de intervjuade har även Maria Rocksén, Jenny Olander, Liam Moran, Kristen Schroeder, Anna Forsby, Sagar Verma, Irene Mei, Melanie Leboeuf, Larissa Kahnwald, Michaela Danek och Pauline van Beers varit med och träffat fantasiexperterna.

Det ger en känsla av samhörighet och att man gör något viktigt. Jag tror att alla som varit med här känner att man gjort skillnad, säger Dan.

Ja, det är så fint att vissa forskare som tänkt vara med en dag säger ”äsch, jag dyker upp i morgon också! Får jag plats eller?” Det är ett väldigt bra betyg för interaktionen med barnen, att det känns meningsfullt, avslutar Eva.